'Ebu El-Hasan El-Mavardi  (ALBOACEN)

[972 - 1058]

El-Mavardi ishte njė nga mėndimtarėt mė tė njohur tė shkencave politike nė epokėn e mesjetės. Ai gjithashtu ishte sociolog, jurist dhe muhadithin i madh. Shėrbeu si kryegjykatės nė Bagdad si dhe ambasador i Halifit Abasit nė disa vende muslimane tė fuqishme dhe me rėndėsi. ElMavardi mė sė shumti njihet me librin e tij "El-Havi" nė jurisprudencė. Emri i tij i plotė ishte Ebu El-Hasan Ali Ibn Muhammed Ibn Habib el-Mavardi.

U lind mė 972 nė Basra. Mėsimet e para nė Fikh (Jurisprudencėn Islame) i mori nga juristi i njohur Ebu El-Vahi el-Simari. Mė pas ai shkoi nė Bagdad pėr studime mė tė avancuara pranė Shejh Abd El-Hamid dhe Shejh Abdullah El-Baki. El-Mevardi ishte student i dalluar dhe u bė i shkelqyer nė etikė, shkencat politike, jurisprudencė dhe letėrsi.

Karierėn e tij e filloi si gjykatės. Pėr shkak tė aftėsive tė tija menjėherė u ngrit nė pozicion dhe u transferua nė Bagdad me detyrėn kryegjykatės tė Halifatit Abasit. Halifi El-Kasim bi Amr Allah e emėroi atė si ambasador nė sulltanatin Buvahid dhe Selxhuk. Ishte i pėlqyer pėr aftėsitė e tija nė profesion dhe shpėrblehej me dhurata tė pasura  nga shumica e Sulltanėve. Nderohej dhe respektohej edhe mbase Buvahidėt morėn pushtetin nė Bagdad. El-Mavardi vdiq mė 1058.

El_Mevardi dha kontribute tė shumta origjinale nė shkencat politike dhe sociologji. Nė kėto lėmij ai shkruajti tre vepra madhėshtore: Kitab el-Ahkam el-Sulltania, Kanun el-Vazarah dhe Kitab Nasihat el-Mulk. Ai formuloi parimet parimet e shkencave politike. Librat e tij trajtojnė detyrat e halifatit, kryegjykatėsit, kabinetit dhe detyrat dhe maredhenjet ndėrmjet qeverisė dhe qytetarėve. Diskuton detyrat e shtetit si nė paqe ashtu edhe nė luftė.

El-Mevardi shkruan mbi direktivat e zgjedhjes sė halifit dhe cilėsitė e votuesve duke pėrfshirė karakterin e pastėr dhe aftėsitė intelektuale. Ai ėshtė autori dhe mbėshtetėsi i "Doktrinės sė Domosdoshmėrisė". Ishte kundėr fuqisė sė pakufizuar deleguar governatorėve provincial. Librat e tij "El-Ahkam el-Sulltania" dhe "Kanun el-Vazarah" janė pėrkthyer nė disa gjuhė.

"Kitab Aadab el-Dunja ve el-Din" ishte kryevepra e tij nė Etikė. Ende ėshtė libėr me famė nė disa shtete Islame. Kontributi i tij nė sociologji ėshtė madhėshtorė, i zhvilluar mė tej nga Ibn Halduni.